Hemma från Beijing

Nu är jag sedan ett tag hemma från Beijing igen. Det har inte blivit att jag skrivit något om det här. Känns faktiskt som att bloggen är väldigt torr just nu. Hur som helst skriver jag det här nu.

En vecka i Beijing var alldeles för lite. Det fanns så mycket att se men så lite tid. Farsan och de andra tyckte att vi skulle ha ett utfärdspaket två dagar, till förbjudna staden och kinesiska muren. Det tog alldeles för lång tid, speciellt förbjudna staden. Dit hade man lika gärna kunnat gå själv utan guide. Kinesiska muren var väl ok och dessutom fick vi se en kung-fuföreställning den dagen. De var dödligt duktiga, flög runt som apor gjorde de. Ja jävlar.

Själv hade jag redan sett kinesiska muren och förbjudna staden förra gången jag var där. Muren hade jag kunnat avstå från denna gång eftersom det inte är särskilt mycket att se en andra gång men förbjudna staden är allt något att se igen. Den är så stor och superimponerande. Man kan omöjligt se allt första eller ens andra gången. När man kliver ut efter andra porten och ser havet av tak från ming-dynastin breda ut sig framför en är det som man slungats rakt in i en kinesisk episk historisk film.

Höjdpunkten var nog ändå att utforska och titta i hutonger. Jäklar ja, man blir bara mer fascinerad för varje hörn man passerar. Konstig mat, konstiga prylar och ett myller av folk. En stad av kontraster är det allt. Utanför fönstret till hotellet, som är väldigt lytxigt med kinesiska mått mätt, tvättade någon varje morgon håret under en vattenkran på väggen. Det var början av mars, det måste ju varit skitkallt. Tiggare och gatuförsäljare trängs med tåg av nya svarta audibilar med tonade rutor. Klyftorna mellan rika och fattiga måste vara enorma. Någon gång ska jag nog skriva om och reflektera över detta.

Hm, och jo, det blev en hel del shopping också.