Archive Page 2

Sänglektyr

Jag är jävligt dålig på att läsa. Jag läser sakta och om det jag läser inte är så intressant att man sprängs lyckas jag alltid tappa koncentrfageln-som-vrider-upp-varldenationen och tänka på något annat. Uppmärksamhetsstörningar eller ej, det är irriterande i vilket fall. Men nu har jag hur som helst köpt en (till) bok. Jag måste lära mig läsa och för att göra det måste jag läsa något bra. Så ut på internet bär det av i jakt på en bok som kan göra min tillvaro lite mer kryddad. Jag snubblar på någon på ett forum som rekommenderar författaren Haruki Murakami: ”Asså, han skriver fett bra. Man vet liksom inte om det är såhär dröm eller verklighet liksom. Så jävla cool asså!”. ”Fucking superbra!” tänker såklart jag. Det hela följs av att jag gör en grundlig koll av mannens bibliografi (skriver hans namn i sökrutan på Adlibris) och slutligen finner hans verk Fågeln som vrider upp världen. Läser lite om boken och tycker den verkar intressant. Beställer den (skitbilligt, 39 SEK på Adlibris med gratis frakt dessutom). Idag fick jag den och jag är nöjd, nu ska den läsas. Utlovar, modigt, att jag kommer att slänga upp en recension här senare (långt senare om jag känner mina läsningsfärdigheter rätt).

Följande text står på bokens baksida:

”Toru Okadas katt har försvunnit. Kort därefter försvinner även hans fru.
Samtidigt börjar han få en rad anonyma sexsamtal på telefon, han blir kompis med en morbid med gladlynt grannflicka, träffar en kvinna som är uppkallad efter en ö i Medelhavet och lär känna en åldrad löjtnant från andra värlsdkriget.
Efter en tid har Okadas ordnade Tokyo-tillvaro bytts mot total förvirring. För att återfå kontroll över situationen börjar han tillbringa alltmer av sin tid i en torrlagd brunn och det är tydligt att inget kommer att bli som det varit.

Haruki Murakami har gjort sig känd som en författare som beskriver gränslandet mellan dröm och verklighet. Fågeln som vrider upp världen är en mörk Alice i underlandet och en hårdkokt deckare på samma gång. Boken innebar Haruki Murakamis internationella genombrott och har redan blivit något av en modern klassiker.”

/spluffen

Annonser

Retro-RPG i bärbar form – del 2: Dragon Quest III

Här är nästa del i bloggserien. Jag inser att det första inlägget var väldigt kortfattat och i princip inte säger något alls till någon som hört om spelen förr. Hur som helst är syftet inte att tillhandahålla tonvis med information om spelen utan snarare att för det första upplysa om att de finns i bärbar form samt erbjuda en liten hint om vad det rör sig om till de som inte riktigt vet vad det är för spel jag skriver om. Mer information och längre texter kommer med recensionerna av spelen.

Dragon Quest III

1988 släpper Enix sitt tredje Dragon Quest-spel. Än en gång är du en äventyrare som är ute på ett vrålostigt uppdrag

att rädda världen från ondska. Den stora nyheten är klassystemet som inte fanns med i tidigare titlar. Spelare får nu sätta ihop ett eget gäng av följeslagare och fritt bestämma vilka ”klasser” de ska tillhöra. Utbudet av klasser är ganska traditionellt om än ganska stort men man får ha i åtanke att spelet är över 20 år gammalt.

dragon-warrior-iii

År 2000. Det föregående årets portning av Dragon Quest I & II till Gameboy Color sålde som smör och följs nu upp av en ny version av Dragon Quest III. Spelet släpps året efter i USA under namnet Dragon Warrior III. Det första som märks är att man nu bara får ett spel i kasetten, något som skulle kunna kännas snålt men som jag ändå tycker är helt ok med tanke på hur mycket mer komplext Dragon Quest III är kontra det första spelet. Även denna titel har fått en ansiktslyftning av klass och känns ungefär tio år fräschare. Man har gjort ungefär samma förändringar som i de tidigare spelen med bättre grafik och spelbarhet etc.

Även detta spel är relativt lätt och smärtfritt att få tag på. Det går att hitta på Ebay för ungefär samma pris som föregångaren, det vill säga, om man har tur, under hundralappen och med en fraktkostnad på cirka 40 kronor. Ett pris jag tycker är helt gångbart.

/Spluffen

Retro-RPG i bärbar form – del 1: Dragon Quest I och II

Det var ett bra tag sedan min förra blogg. Mycket att göra i skolan har gjort att jag fått mindre tid att skriva och för den delen göra roliga saker att skriva om. Jag arbetar dock på en come-back så stay tuned.

Då och då stöter jag på gamla spelklassiker som blivit återutgivna till bärbara format. Jag gillar retro, jag gillar RPG och jag gillar bärbart. Tillsammans blir allt bara en enda stor, salivfylld fnitterfest. Detta är den första i en serie bloggar om bärbara versioner av klassiska japanska rollspel. Jag har även tänkt att senare, beväpnad med Gameboy Advance SP och Nintendo DS, recensera några eller samtliga av de spel jag skriver om i dessa bloggar.

Dragon Quest I och  II

Var börjar man om inte från början? Dragon Quest var 1986 något helt nytt. Det allra första österländska rollspelet. Inspirerat av det i väst redan populära Ultima men med större fokus på handling, musik och design, slog Dragon Quest hårt i Japan. Även om handlingen är väldigt simpel (rädda prinsessan, döda den onda draken) och variationen i spelet är väldigt (väldigt) begränsad kommer Dragon Quest alltid att vara det som var först.

Dragon Quest II från 1987 ger oss en del nyheter. Till exempel får man nu gå på äventyr med en grupp äventyrare snarare än en ensam virrig typ och man kan nu möta fler än ett monster i taget.dragonwarrior1-2

1999, över 13 år efter släppet av det första spelet kom Dragon Quest I & II (Dragon Warrior I & II i USA) till Gameboy Color. Den lilla kasetten rymmer omgjorda, uppdaterade versioner av Dragon Quest ett och två. Grafiken i båda spel är markant uppdaterad och innan spelet startar visas en liten animerad (nåja) filmsnutt. Översättningen är finslipad, det finns lite nytt innehåll. Dessutom finns nu en möjlighet att spara var i spelet man än befinner sig, något oumbärligt när det kommer till bärbara spel. Det bästa av allt är dock att man inte längre behöver gå in i menyn för att göra precis allt. Man kan nu prata, gå genom dörrar och ned för trappor hur smidigt som helst.

Denna version av spelet släpptes inte (heller) i Europa men eftersom Gameboy är regionsfri går det hur bra som helst att importera den amerikanska versionen. Med auktionssidor som Ebay går det smidigt värre. Köper du enbart kassetten blir både priset på själva spelet och fraktkostnaden rejält nedbantat. Du kan komma undan med ett pris på under hundralappen och en fraktkostnad på runt 40 kronor.

/Spluffen

Hemma från Beijing

Nu är jag sedan ett tag hemma från Beijing igen. Det har inte blivit att jag skrivit något om det här. Känns faktiskt som att bloggen är väldigt torr just nu. Hur som helst skriver jag det här nu.

En vecka i Beijing var alldeles för lite. Det fanns så mycket att se men så lite tid. Farsan och de andra tyckte att vi skulle ha ett utfärdspaket två dagar, till förbjudna staden och kinesiska muren. Det tog alldeles för lång tid, speciellt förbjudna staden. Dit hade man lika gärna kunnat gå själv utan guide. Kinesiska muren var väl ok och dessutom fick vi se en kung-fuföreställning den dagen. De var dödligt duktiga, flög runt som apor gjorde de. Ja jävlar.

Själv hade jag redan sett kinesiska muren och förbjudna staden förra gången jag var där. Muren hade jag kunnat avstå från denna gång eftersom det inte är särskilt mycket att se en andra gång men förbjudna staden är allt något att se igen. Den är så stor och superimponerande. Man kan omöjligt se allt första eller ens andra gången. När man kliver ut efter andra porten och ser havet av tak från ming-dynastin breda ut sig framför en är det som man slungats rakt in i en kinesisk episk historisk film.

Höjdpunkten var nog ändå att utforska och titta i hutonger. Jäklar ja, man blir bara mer fascinerad för varje hörn man passerar. Konstig mat, konstiga prylar och ett myller av folk. En stad av kontraster är det allt. Utanför fönstret till hotellet, som är väldigt lytxigt med kinesiska mått mätt, tvättade någon varje morgon håret under en vattenkran på väggen. Det var början av mars, det måste ju varit skitkallt. Tiggare och gatuförsäljare trängs med tåg av nya svarta audibilar med tonade rutor. Klyftorna mellan rika och fattiga måste vara enorma. Någon gång ska jag nog skriva om och reflektera över detta.

Hm, och jo, det blev en hel del shopping också.

Beijing, här kommer jag!

Nu är det inte långt kvar. Jag ska nämnligen till Beijing på söndag. Jag är så nöjd, det ska bli hur kul so helst. Jag har varit där en gång tidigare, nyår 2006/2007. Jag förälskade mig i alla fall i staden. Den är så otroligt stor men ändå så charmig. Klart, det är jobbigt med alla försäljare som rycker en i armarna och säger ”Okeej, to få wan dollah” angående Rolexkopior, men det finns massor av superintressant att hitta i varje hörn. Hutongerna är verkligen något speciellt, jag ska skynda mig att kolla igenom så många som möjligt så länge de finns kvar. Det kryllar av konstiga affärer med konstiga saker. Till och med varuhusen är konstiga eftersom de säljer så annorlunda saker gentemot vad de säljer hemma.

Förra gången gick jag på någon slags ohälsosam shoppingspree och kom hem med lite allt möjligt, mest usla kopior. Jag hoppas kunna undvika det denna gång tack vare en dyrare Yuan och en mognare mig. Allvarligt, jag behöver inte fyra solfjädrar, en på sin höjd för att ha som souvernir. Jag behöver inte köpa en iPod som nästan inte fungerar bara för att den är skitbillig. Nja, less is more!

Jag kommer nog inte skriva något medan jag vistas i Beijing eftersom jag hört att WordPress är blockerat av The Great Firewall of China

Filmrecension: Red Cliff del 1

År: 2008

Sepltid: 140 minuter

Genrer: Historisk

Regissör: John Woo

Språk: Mandarin

Originaltitel: Chi bi

Ännu en tolkning av slaget vid Röda klipporna, eller snarare en tolkning av tolkningen av samma slag som finns i Romansen om de tre kungadömena (1300-talet). En bok som handlar om De tre kungadömenas period, en tidsepok i Kinas historia som inneföll sig mellan åren 220 och 280.

Som du kan läsa i titeln är det här bara en recension på den första delen i filmen. Den är uppdelad i två delar och tillsammans är de över fyra timmars speltid. Den första delen kom i juli förra året och den andra kom alldeles nyss i januari i år. Medan jag väntar på att den andra delen blir tillgänglig hade jag tänkt bjuda på en recension av den första delen och förhoppningsvis kommer det inte på det här viset dröja allt för länge mellan mina recensioner på första och andra delen.

Red Cliff utspelar sig, som nämnt ovan, i 200-talets Kina. Det är sommar år 208, premiärminister Cao Cao vill ha tillstånd från Han-dynastins kejsare Xian att starta en krigskampanj mot Liu Bei och Sun Quan som är krigsherrar i södra Kina och som enligt Cao Cao är rebeller mot Han-dynastin. Kejsaren tvekar men bli snabbt övertalad av den lurige Cao Cao. Fortsättningsvis följer vi Liu Bei, Sun Quan och de andra i deras krig mot Cao Cao. Stridigheterna blir allt värre och Cao Cao, som verkar ha fler motiv för kriget än han hävdar, sätter in allt fler soldater. Snart marsherar en 800 000 man stark armé söderut.

Förutom allt krigande får vi även följa med i politiken bakom kriget och personliga dilemman. Vi får se förvirrade kejsare utan självförtroende förvandlas till målmedvetna rovdjur och följa med på tigerjakt. Karaktärerna målas upp på ett mycket snyggt och traditionsenligt vis och man känner genast igen allihopa. Skådespeleriet och stridsscenerna är långt över snittet, speciellt Takeshi Kaneshiro som spelar Zhuge Liang gör ett otroligt bra jobb. Även Tony Leung Chiu-Wai, i rollen som general Zhou Yu, är här riktigt bra. Filmens slut som kan tyckas vara avhugget och mitt i beror helt enkelt på att Red Cliff egentligen är en enda film som delats på två.

red_cliff02

Stämningen är helt rätt under hela filmen. Jag småmyser hela tiden i den episka atmosfär som andas mer fjärran östern än i någon annan film jag sett. Allt är graciöst uppmålat, som en tavla blandad med verkligheten. Alla rörelser, repliker, ja allt. Då och då sticks små, bizarrt roliga, skämt in som gör hela filmens image till en perfekt verklighetsflykt. Jag tycker mig känna precis som karaktärerna i filmen. Här finns sorg, lycka, stolthet och ilska i överflöd. John Woo verkar verkligen ha förstått att ju mer känslor man lyckas förmedla med filmen, desto bättre blir den. Och förmedla dem lyckas han, i Red Cliff, göra bättre än de flesta.

Sen har vi såklart slagen. Fulla av kung fu slår de en i ansiktet som en med spjut beväpnad tjockpankaka. Allt är så läckert. Striderna är lagom överdrivna och såren som blir när en välriktad pil penetrerar en stackars bondesoldat ser riktigt realistiska ut. Det allra smaskigaste är när någon av filmens hjältar, allra helst Guan Yu (Ba Sen Zha Bu) om jag får välja, går rakt in i fiendeled för att ställa till med oordning, kaos och förvandla hela bildskärmen till en superkoordinerad wuxia-fest.

Allt som allt är första delen av Red Cliff en mycket, mycket bra film. Om man, som jag, älskar episka äventyr kantade med svek, kärlek och kung fu, är Red Cliff en nästan perfekt film. Underhållningsvärdet är enormt och precis allt är, som väntat med en dräparbudget på 80 miljoner USD, superläckert gjort, välkordinerat och genomtänkt i minsta detalj. Tycker du däremot att långa fightingscener och stora militära slag är jobbigt så måste Red Cliff ses som en film du inte borde se i första hand.

+ Snygga stridsscener, mycket genomtänkt drama, finslipad till tusen.

– Den sanslösa cliffhanger som utgör slutet tillsammans med ett ”to be continued” känns nästan olidlig.

Betyg: 9/10

9av10

Få tag på smaskiga saker

Det är svårt nog att komma på vad man har lust att se för serie, spela för spel osv. Men när man väl kommit på det kan det också vara lite småkrångligt att få tag på sakerna. Har man dessutom en begränsad ekonomi som de flesta av oss har kanske man inte har lust att betala hundralappar i frakt på något man köpt till överpris på Ebay. Så nu tänkte jag bidra med några tips för websidor som gör livet lättare. Alla saker går säkert att få tag på om man söker runt på en massa torrent-sidor med men jag försöker hålla det här så enkelt som möjligt.

Spel

Det är dyrt och svårt att få tag på äldre spel. Nya spel finns att få tag på nästan överallt men bara efter ett par år har de nått sitt bäst-före-datum och har man då missat att spela det så är det kört. Du måsteköpa gamla, dyra, dammiga konsoler som ingen minns namnen på. TurboGrafx-16 kommer ju alla ihåg menar jag. Hårdvaran fungerar dessutom ofta dåligt. Då kan det vara skönt att bara kunna spela spelen på en vanlig PC istället. Jag har en USB-handkontroll jag köpte för en hundring på CDON.se och det känns faktiskt rätt autentiskt. För att spela TV-spel på PC behöver man dock en emulator (emulerar spel-systemet) och spel-roms (i princip artificiella spelkasetter).

Spelroms: http://www.rom-world.com/

Emulatorer: http://www.emulator-zone.com/

Anime

Film är mycket tacksammare än spel. Efter 5 år är de inte förlorade för evigt utan har mycket längre livstid. Däremot finns problemet med utländsk film, som anime, att många av dem inte släpps utanför ursprungslandet eller i alla fall inte i Sverige. Dessa går då alltså inte att få tag på i butiker. Som tur är för oss som vill se anime som inte släppts utanför Japan är att det finns så kallade ”fansubbers” som gör bland annat engelska undertexter till anime. Dessa är ofta mycket vanliga på torrentidor som thepiratebay osv. men vill man ha de lite mer ovanliga titlarna kan det ta stopp där. Det finns hur som helst andra att vända sig till:

Tokyo Toshokan är, som de uttrycker sig, ”A BitTorrent Library for Japanese Media” och där finner du mycket som annars kan vara småkrpngligt att få tag på. – http://tokyotosho.com/

TV-Serier (icke-anime)

Asiatiska TV-serier är absolut inte jättepopulärt i Sverige. Jag vet inte om det kanske går att hitta någon engelsk utgåva av någon större serie i nåon välsorterad butik men generellt finns det inte alls i här. Då får man antingen vända sig till import eller nedladdning. Samma sak gäller såklart här som för anime: mycket släpps inte alls utanför ursprungslandet. Men lugn! Även i det här fallet finns ofta ”fansubbers” som gör serierna tillgängliga för dig på engelska.

Tokyo Toshokan har japanska serier. http://tokyotosho.com/

Den största och häftigaste sidan för området är D-Addicts. Här finns massor av mysiga saker. Det taraldrig slut – http://www.d-addicts.com/

Hm, ja det var väl det. Mer kanske kommer senare vid något tillfälle. Hoppas att du kollar in något av det här, speciellt om du vanligtvis inte håller på med något sånt här. Zai Jian!